Bortom allt

 
Bortom allt det där som tyngde dig, bortom allt det där som fick dig att falla och inte få fram din inrestyrka, tankarna som fick dig att falla gång på gång, om och om igen. Det är bortom vetot, bortom allt det där som man byggt upp och kämpat för, personer som kommer och försöker sätta sig på dig, personer som vill ta all din glädje och dra must ur dig, personer som sätter dessa griller i ens tankar som görs till mörka, mörka tankar om sig själv och den där inrestyrkan försvinner, som ett minne blott. Ett minne som du så långt du kan tänka dig förträngt, ett minnen som kan ta all din resa genom livet att få tillbaka, ett enda minne kan försvinna för all framtid. Ett mörktsådan, ett sådant mörktminne som du helst aldrig mer vill konfrontera med. Aldrig mer! 

Men dagen kommer då man försöker att omvända allt det där, försöker förjäves att finna det där som man lagt så långt bortom sig, det där mörkaminnet. Man försöker finna det, försöker göra det tillrätt i sina tankar och försöker lära sig att leva med det som skett, även fast minnet kan ta flera år att komma tillbaka till, så kan processen av det mörkaminnet man fått tillbaka ta flera år att bearbeta och bli fri ifrån. Jag har valt att det mörkaminnen som jag bär med mig på, ska få utvecklas till något bra, till något som gjort att jag skriver det här och försöker utveckla det som varit till något fint, istället för att sörja! 

Livet är för kort för att gå och grubbla och sörja över allt, jag har valt att kämpa oavsett vad, oavsett mörkaminnen eller ej, bara för att jag kan och för att jag har en strak vilja!
 
/S